Säkerhetsplanen – en hjälp till medvetenhet

Vi lever i speciella tider. Kriserna i världen och i Sverige upplevs avlösa varandra allt tätare, samtidigt som de får alltmer medial uppmärksamhet. Vi på Jonas Vildmark Bushcraftcenter ser en ökad, men sund, oro bland våra kursdeltagare och vänner då det kommer till frågan: Är jag rätt förberedd då krisen eller kriget kommer? Frågeställningen har onekligen åter aktualiserats efter de signaler vi fick från den just avslutade Rikskonferensen Folk och Försvar i Sälen.

Beredskap

Vi på Jonas Vildmark Bushcraftcenter jobbar på heltid med Bushcraft, Överlevnad och Beredskap. Som vi ser det har alla tre ämnen flera beröringspunkter och är beroende av varandra. Beredskap kan ses som en förberedelse inför överlevnad, där beredskapen handlar om att hela tiden försöka ligga steget före, planera och kalkylera risker för att klara sig från att hamna i en skarp överlevnadssituation. Detta oavsett om den utspelar sig i vildmarksmiljö eller i en urban miljö. Det vi ständigt återkommer till då vi föreläser om beredskap, vare sig det gäller Hemberedskap för privatpersoner, Vildmarkssäkerhet eller ett företags Krishantering, är betydelsen av att ha en aktuell Säkerhetsplan, ibland även kallad Krisplan, för sin verksamhet eller sitt liv. Jag vill med detta inlägg först och främst belysa hur viktigt vi anser att det är att ha en eller flera säkerhetsplaner för att undvika skador av olika slag, kanske ge några enkla tips om hur man kan tänka då man upprättar en säkerhetsplan samt generellt reflektera om vår Beredskap. Förhoppningsvis kan några av er som läser detta kanske känna mindre rädsla och i stället inspireras till att ta kontroll åt minstone över din direkta närhet genom att strukturera dina tankar och skapa en plan.

Egna erfarenheter

Vår kunskap då det kommer till Beredskap och Krishantering baseras i huvudsak på de erfarenheter vi på Jonas Vildmark Bushcraftcenter samlat på oss genom åren under våra scenariebaserade överlevnadskurser, alla de inspirerande möten och kreativa samtal vi haft med er besökare under våra föreläsningar och de rådgivningar vi erbjuder på ämnet. Det jag här skriver är alltså mina högst personliga tankar, vilka jag ständigt strävar efter att revidera i takt med att Livet förhoppningsvis gör mig klokare. När jag kommer att tänka på det… lite på samma sätt som man ständigt bör uppdatera sin säkerhetsplan! Om du är nyfiken på min mer formella bakgrund rörande Vildmarkssäkerhet är du välkommen att kika på mitt CV inom området.

Det globala och historiska perspektivet

Innan jag går djupare i mina tankar om säkerhetsplaner vill jag tillåta mig att zooma ut till ett större perspektiv. Detta i ett ödmjukt försök att förstå hur vi hamnat där vi är i dag, då det kommer till världsläget och den oro många av oss just nu uttrycker. Jag tror vi har mycket att lära av våra Historiker, Forskare och Samhällsvetare för att lyckas rita upp en så rättvis bild som möjligt från ett helikopterperspektiv.

Som vi nämnde inledningsvis så känns det som att kriserna just nu duggar onödigt tätt. Utan inbördes ordning kanske de mest framträdande kriserna i Sverige på senare år har varit: skogsbränder, gängkriminalitet, översvämningar, Koranbränningar, stigande inflation, trafikkaos på E22:an, stigande energipriser, afrikansk svinpest, jordbävningar, kriget i Ukraina och konflikten mellan Hamas och Palestina… Det är inte konstigt att allt detta gör många av oss oroliga, vilket även återspeglades på Rikskonferensen Folk och Försvar 2024, vilken just avslutats.
De samlade signalerna från konferensen var att läget i Sverige och omvärlden inte varit så här pass instabilt sedan Andra världskriget, och att risken för att även Sverige dras in i krig nu inte går att utesluta.
Den stora massan av svenska befolkningen kanske känner överraskning, förvåning och en viss vilsenhet inför detta nu väldigt raka budskap från våra ledare och myndigheter. Och man kanske ställer sig frågande till varför så många enskilda kriser inträffar just nu och på en och samma gång. Jag tror att det här är viktigt att försöka vara ödmjuk inför vår historia och försöka söka saklig kunskap och förståelse för hur allt hänger samman även på en global nivå.

Tragiskt nog pågår ständigt krig i vår värld som påverkar mänskligheten och miljön på olika plan. Och som vi vet så finns det mycket sällan vinnare i ett krig. Dock får kanske inte alla dessa konflikter den mediala uppmärksamhet de kanske borde ha rätt till. Det kan även vara så att vissa av oss inte är mottagliga för viss rapportering. Det kan helt enkel bli för mycket att ta in för en människa som lever långt ifrån den rapporterade krisens verklighet.

Mänskligheten växer, konsumtionen ökar, vilket i sin tur snabbar på klimatförändringen och de effekter som följer med denna: torka, översvämningar, resursbrist, svält och fattigdom. Effekterna/kriserna dras tyvärr ofta till sin spets i de länder vi gemensamt i dag brukar benämna som Det Globala Syd, det som en gång kallades Den Tredje Världen, utvecklingsländer där den globala regelbaserade ordningen inte alltid är norm, där det ibland råder brist på liberal demokrati, där resursbrist och ett kolonialt arv av förklarliga skäl enkelt kan skapa orättvisa. Denna ibland direkt påtagliga orättvisa, tillsammans med en kanske mer upplevd orättvisa, kan vara en förklaring varför vi i dag tyvärr åter ser ökad acceptans för högervindar inom världspolitiken.

Och då världens maktbalans nu är i gungning så tenderar förändringar att ske allt snabbare, på många olika plan, inom många olika områden, som i sin tur även påverkar varandra. En sluten spiral av extrema händelser som i sin tur, i allt högre tempo, har effekter på resurser, ekonomi, politik, media, natur… kort sagt känns det som en ketchupeffekt som påverkar vår globala miljö såväl som vår hemmiljö genom att allt sitter ihop.

En stor utmaning för alla oss som lever mitt i denna snabbt snurrande spiral är att lyckas undvika panik, strukturera våra tankar och fatta beslut baserade på saklig kunskap. Stanna upp för att reflektera , utvärdera och planera. Dessa råd är de samma som jag ger våra kursdeltagare under våra överlevnadskurser, då de inte ätit på dagar, har sömnbrist, fryser och inte vet var dom är i skogen.

Ovan personliga geopolitiska reflektion är såklart grovt förenklad, då ju världen i själva verket är så mycket mer komplex än vad ett litet blogginlägg kan rymma. Men jag tror det kan vara nyttigt att försöka ha förståelse för att allt sitter ihop på vår planet, samtidigt som man försöker göra det bästa av sin direkta situation på lokal nivå. Med det sagt så vill jag mena att jag som individ bör prioritera min och min familjs beredskap för att därmed också lägga grunden för hela landets gemensamma beredskap. Allt börjar med en tanke, som leder till en ökad mental beredskap, det vill säga en medvetenhet om att en kris kan uppstå. Därefter kan du göra en plan för hur du bör agera då den aktuella krisen väl uppstår. Din privata hemberedskap och ditt företags förmåga till krishantering är även en viktig del av Sveriges beredskap.

Säkerhetsplanen

Om medvetenheten finns rörande en eller flera olika sorters kriser som kanske skulle kunna drabba dig, eller din verksamhet, kan och bör en säkerhetsplan upprättas. Detta kan ske i tanken, muntligt eller i text. Det senare är dock att föredra, inte minst om planen inkluderar flera individer. För till exempel ett företags arbetsgrupp där medarbetare kanske löpande byts ut, är det bra att kunna hänvisa nytillkomna till ett dokument för ökad medvetenhet om de aktuella riskerna. En nedskriven plan är även en fördel då minnet sviker, vilket inte är helt ovanligt mitt uppe i en kris. Vår erfarenhet är att det i ett krisläge kan vara mycket svårt att oförberett fatta tuffa och avgörande beslut. Då kan det kännas skönt, och vara tidseffektivt, att kunna stödja sig mot en redan genomarbetad och dokumenterad plan. Genom att unna sig tid att sätta sig ner för att dedikerat skriva just din säkerhetsplan tvingas du även på ett inspirerande vis göra en riskbedömning som ofta blir mer omfattande än vad du först trott. Det är så värdefull att i vår stressiga vardag kunna ta sig tid till reflektion även för så här pass viktiga och kanske avgörande frågeställningar och tankegångar. Det är du själv som till största del ansvarar för din, och din eventuella familjs, direkta säkerhet. En säkerhetsplan innefattar dels en riskbedömning anpassad till just dig, din familj, din förening, ert evenemang eller ditt företag, dels förslag på eventuella punkter som behöver åtgärdas för att förebygga att en situation uppstår, samt förslag på praktiska lösningar och lämpligt agerande då väl en situation uppstått. En säkerhetsplan är alltså kort sagt en i förväg genomtänkt plan på vad man bör göra i olika, för din situation troliga, krisscenarion. Här kommer ett mycket grovt tillyxat kort exempel:

Vad bör jag göra om oljan i stekpannan på spisen oavsiktligt börjar brinna?

Släck omedelbart elden.

Hur släcker jag elden?

Kväv elden genom att lägga på stekpannans lock. Alternativt med hjälp av en brandfilt.

Vad göra om jag inte har tillgång till lock eller filt?

Släck elden med hjälp av en lämplig brandsläckare.

Vad finns det för risker om scenariot inträffar?

Branden kan sprida sig i huset om jag inte lyckas släcka elden. Jag kan bränna mina händer då jag försöker kväva elden.

Hur kan jag undvika brännskador på händerna vid släckningsarbetet?

Använd kökshandduk, grytlapp, grytvante eller arbetshandskar.

Vad bör jag göra om jag inte lyckas avgränsa branden?

Ropa på eventuell hjälp, utrym lokalen, stäng dörrar och fönster, ring 112 för att larma Brandkåren.

Vad göra om brännskador har uppstått på person?

Mindre brännskador bör omgående försiktigt kylas i rent svalt vatten. Större brännskador bör omgående omhändertas av ambulans- och/eller sjukvårdspersonal.

Vad kan jag göra för att undvika att scenariot återupprepas?

Utvärdera tidigare händelse, hantera olja och hetta varsammare, eventuellt komplettera hemmets skyddsutrustning (brandfilt, -varnare och -släckare).

Nedskriven, tydlig och uppdaterad

En säkerhetsplan behöver alltså inte nödvändigtvis vara komplex. Antingen utformar man sin säkerhetsplanplan som frågor och svar, enligt ovan. Eller så kan man i stället utforma det hela likt ett flödesschema, kanske mer rutor, bubblor och pilar, kanske till och med färgkodad? Det viktiga är att tanken har tänkts, kriser har identifierats och att effektiva valbara lösningsalternativ sammanställs. Säkerhetsplanen skall dock vara nedskriven, tydlig och ständigt hållas uppdaterad. Man bör sträva efter att oavsett hur traumatiserad inblandad blir då krisen väl inträffat, så skall hen kunna läsa, förstå och följa krisplanens presenterade lösningar, beroende på vad som inträffat. För vissa aktiviteter och verksamheter kan således säkerhetsplanen behöva bli väldigt omfattande (verksamhetsbeskrivning, olika miljöer, lista över utrustning, telefonlista, räddningsplan…). Med även en omfattande säkerhetsplan bör hållas tydlig. En väl genomarbetad säkerhetsplan ökar dina chanser markant att i en kris snabbare handlar på ett korrekt vis och därmed minska skador och förluster.
Arbetet att sammanställa en säkerhetsplan kan kanske kännas avskräckande och jobbigt. Men den investerade tiden att skriva en säkerhetsplanplan är ett fantastiskt bra verktyg för att tvinga dig att reflektera och förbereda dig mentalt på att en kris kan komma. Det bästa är självklart om du kan din säkerhetsplan utantill, för att snabbt kunna agera i stunden. Men i händelse av panik bör även den fysiska säkerhetsplanen finnas att tillgå som ett stöd. Om du inte vill skapa din egen säkerhetsplan helt från scratch, så kan du med fördel ta hjälp av de färdiga mallar som finns att ladda ner från nätet. Planernas utformningar kan skilja beroende på kontext. Hitta den som passar just dig bäst och bygg sedan vidare på den. En mall jag tycker är bra hittar du på Konsumentverkets hemsida för förebyggande säkerhetsarbete. Läs mer där, ladda ner en mall och börja skriva redan idag!

Ett olyckligt exempel – trafikkaoset på E22:an

Utan att ha alla fakta, vill jag ändå ta en färsk kris som ett olyckligt exempel där kanske ett större säkerhetsplansfokus hade kunnat gett en annan utgång. Jag talar om det trafikkaos som nyligen utbröt då Europaväg 22 snöade igen i början av året. Trafikverket och Metrologer hade dagarna innan gått ut med varningar i TV, radio och väderappar. Man avrådde trafikanter att bege sig ut på vägarna i området på grund av det stundande snöovädret. Tyvärr föll det sig inte bättre än att trafikanter, initialt långtradare, fastnade på E22:an som snabbt korkade igen av stillastående bilköer. Köerna blev allt längre (ca 1000 bilar, 1 mils stillastående kö under närmare ett dygn), snöröjning och halkbekämpning blev närmast omöjlig och den kalla temperaturen ökade risken för att dåligt klädda insnöade trafikanterna skulle kunna ta skada. Det rapporterades även om trafikanter med diabetes som inte hade tillgång till sin medicin. Instanser som Trafikverket, polis, räddningspersonal, snöröjning och bärgning, med flera, gjorde sitt bästa utifrån förutsättningarna för att lösa situationen, men mycket stark kritik har riktats åt flera håll så här i efterhand. Lyssna gärna på Sveriges Radios inslag Kaoset på E22 – vem bär ansvaret?

Min bild av vad som kan ha varit en bidragande faktor till att denna situation fick chansen att eskalera så pass mycket, är att ansvariga instanser blev för passiva i sina beslut. Det finns indikationer på det kan ha varit så att ingen ville ta obekväma beslut med risk för att trampa på tår eller spräcka budgetar. De ansvariga instanserna hade säker enskilda upprättade säkerhetsplaner, men de kan inte ha varit synkroniserade instanserna emellan, eller kanske var de inte tillräckligt omfattande, eller kanske var de inte uppdaterade på länge. Många såg vad som höll på att hända men agerande uteblev.

Önskningsvärt i ett scenario som detta skulle ha varit att ledarrollen skulle ha varit tydlig och att den övergripande säkerhetsplanen skulle ha varit så pass lättillgänglig och tydligt upprättad att åtgärder hade satts in tidigare för att minimera skadorna. Exempel på åtgärder hade kunnat varit att stänga av tillfödet av trafik till den redan drabbade vägsträckan och ett VMA-meddelande så att fler trafikanter nåtts av varningarna. Men framför allt behöver ledande beslutsfattare snabbt agera.

Uppdatering 1: Lyssna gärna på inblandade myndigheters kommentarer i ett reportage från SVT 10 dagar efter det inträffade (och 2 dagar efter att detta inlägg publicerades).

Uppdatering 2: En liknande situation uppstod igen cirka fyra månader senare. Trafikverkets generaldirektör säger till SVT att han är inte nöjd.

En annan viktig aspekt i samma exempel är hur pass oförberedda många av trafikanterna var då det kom till fordonens däckkvalitet, förstärkningsplagg, matsäck och mediciner. Tillsammans med frågan om de alla verkligen behövde ta bilen just denna dag, på just denna väg, trots alla varningar. Uppenbarligen hade flera av dessa trafikanters negativa upplevelser av E22-krisen mildrats om de hade haft en egen säkerhetsplan innan de begav sig ut i snöovädret. Du som enskild trafikant bär också ett ansvar för att vara förbered. Läs även gärna mitt inlägg Var förberedd även som trafikant.

Är vi curlade?

Tyvärr är inte ovan tråkiga exempel på brist på beredskap något unikt. Här skulle jag säga att Kultur även är en viktig aspekt. Vår svenska kultur till exempel har en lång och lyckligt lottad konfliktfri historia som jag tror vaggat in oss i ett aningen naivt och bekvämt tillstånd. De flesta av oss är helt enkelt inte vana att se risker och ta snabba avgörande beslut under extrem press. Missförstå mig rätt… Det är fantastiskt och jag är innerligt tacksam att vi mer eller mindre lyckats undvika större naturkatastrofer och absolut krig under så lång tid här hemma i Sverige. Men att leva ”curlad” under en längre tid tror jag gör oss människor, inte bara svenskar, mer aviga till att tänka främmande tankar om kriser… ”Det händer inte mig”, ”Det är inte mitt bord”, ”Det var inte mitt fel”…. En sådan mentalitet kan vara en bidragande faktor till varför snabba beslut och handling kan utebli, både på individnivå och inom myndigheter. Det faktum att det blev så många starka reaktioner på budskapet från rikskonferensen: ”Det kan bli krig i Sverige”, ser jag som ett kvitto på att många av oss ändå inte är mentalt förberedda på en så pass stor kris. Hur många tsunamis, skogsbränder, vägras, bilköer och cyberattacker behöver vi uppleva innan vi börjar ta vår beredskap på allvar? … Det kan låta hårt, men det är tänkvärt.

Ett delvis lyckat exempel – ASF i Fagersta

Jag vill avsluta med ett exempel där jag upplever att säkerhetsplanstänket delvis har fungerat mycket väl och det primära syftet har uppfyllts. Det handlar om kallduschen vi alla i Fagerstatrakten fick i höstas då ett utbrott av Afrikansk svinpest (ASF) konstaterades i våra trakter. Cirka fem år tidigare hade ett gediget arbete genomförts, med flera berörda instanser inkopplade, för att hitta en plan på hur vi i Sverige lämpligen ska agera den dagen smittan ASF når oss. Aningen naivt tänkte många av oss att det första fallet rimligtvis borde dyka upp nere i södra Sverige, då smittan spred sig norrut från Sydöstra Europa. Men snabbt efter att smittan konstaterats här uppe i Fagersta skred ansvariga instanser som Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och Svenska Jägareförbundet direkt till verket, genom att plocka fram sin gemensamma krisplan. Med närmast militant tydlighet fullföljdes den sedan tidigare framarbetade planen och mirakulöst nog ser det just nu ut som att vi lyckats ringa in smittan och är på god väg att utrota den. Det resurskrävande arbetet fortgår dock och vi håller tummarna för att allt fortsätter åt rätt håll vad gäller smittan! Om det visar sig att vi lyckats så är vi ensamt land i värden om att ha tagit kontroll över ett ASF-utbrott på rekordtid. Detta visar hur effektiv en säkerhetsplan kan vara i en kris, även om det är första gången en sådan kris inträffar i ett land.

Uppdatering: Så här sju månader senare ser det ut som att all smittbekämpning fallit väl ut. Det ser ut just nu, 2024-04-04, som att marken eventuellt kan komma att friskförklaras redan nu i höst, om Gud vill. Hör Svenska Jägareförbundets Lars Björk berätta om jobbet på marken.

Men… som ni märker benämner jag detta exempel som ett endast Delvist lyckat exempel. Problemet var att den gedigna säkerhetsplanen endast fokuserade på själva smittan och det akuta smittobegränsande operativa agerandet på marken. Planen var inte komplett ur den aspekten att man inte tillräckligt hade tagit höjd för den samhällspåverkan som följer med en såhär pass stor insats. Ekonomisk ersättning och stöd till aktörer som naturturismföretagare och skogsägare föll mellan stolarna i en annars så effektiv säkerhetsplan. 

Ett pilotfall som förhoppningsvis gör oss klokare

Så vad gäller utbrottet av ASF i Fagersta vill jag ge ledningsgrupp och utförare en eloge för väl genomförd säkerhetsplan gällande att snabbt ta kontroll över själva smittan. Dock måste nämnas att det finns ett gediget efterarbete med Lessons Learned att göra för ansvariga myndigheter. Det är självklart inte konstigt att det finns utrymme för förbättringar av en plan som aldrig tidigare provtryckts i ett skarpt läge. Men många näringsidkare i och utanför den uppskattade smittade zonen kom att bli lidande på flera vis, inte minst ekonomiskt på grund av att säkerhetsplanen inte var tillräckligt komplett. Restriktionerna att ingen fick vistas i skogsmarkerna inom den uppskattade smittade zonen var mycket väl befogade. Men kunskapen om vilka aktörer som livnär sig på skogen och förståelse för hur verksamheterna bedrivs behöver stärkas markant bland beslutsfattarna. Exempelvis behöver man förstå att även naturturismaktörer är en del av skogens mångbruk, inte bara skogsbrukare och lantbrukare. Ett förbud att vistas i skogen blir även ett näringsförbud för oss i besöksnäringen. Denna okunskap leder tyvärr nu till att många näringsidkares behov av ekonomisk ersättning uteblir, då dessa behov och effekter inte fanns mer från början i säkerhetsplanens riskbedömning och konsekvensanalys. Förhoppningsvis tar vi alla lärdom av detta pilotfall och uppdaterar vår plan för beredskapen i liknande kommande fall. Så att rimliga rutiner för ekonomisk ersättning, för samtliga berörda näringsidkare, finns på plats nästa gång ett liknande utbrott upptäcks i Sverige.

Detta visar hur viktigt det är att löpande utvärdera och uppdatera även en mycket noggrant sammanställd säkerhetsplan. Som med alla projekt är det så viktigt att sträva efter att lyckas identifiera och få med samtliga berörda intressenter så tidigt som möjligt i planeringen, för att få förståelse för varandras vardag och behov.

En kris är en kris

Jag tycker att det är väldigt fascinerande hur Krispsykologin fungerar. Den består av ett antal faser som alltid behöver gås igenom innan ett trauma helt blir bearbetat. På samma sätt kan avgörande paralleller göras mellan en stor kontinentsomfattande kris och en artificiellt skapad mindre kris iscensatt under en av våra scenariebaserade överlevnadskurser. Det är således samma aktiva mekanismer som göms i en stor kris som i en liten kris. Lika genuina känslor som ryms i ett stort trauma som i ett litet trauma. Djuret människans hjärna är fascinerande! På samma sätt som att krispsykologins princip är väl beprövad och bevisad av historien, så ser vi tydliga bevis på hur pass mycket mer efektiva vi människor blir i vårt säkerhetsagerande om vi är mentalt förberedda på den kris som uppstår. Denna medvetenhet blir ofta väldigt konkret om en aktuell säkerhetsplan utarbetats.

Lycka till med din säkerhetsplan! Hoppas den hjälper dig till en tryggare medvetenhet.

Hör gärna av dig till oss på Jonas Vildmark Bushcraftcenter om du vill veta mer om hur vi arbetar med säkerhetsplaner, krishantering och beredskap. Vi kommer gärna till er och föreläser om ämnet, om så önskas.

Tag väl hand om varandra

Låt inte rädslan ta överhand, utan våga ha en plan!

Omtänksamma och väna hälsningar

Jonas Landolsi