Trakthyggesbruk
Skogsbruksmetoden Trakthyggesbruk är den vanligast förekommande metoden i dagens svenska skogsbruk. Metoden tillåter större sammanhängande slutavverkningsytor, jämfört med det Hyggesfria skogsbruket. Vandringsleden Skinnskatteberg-Färnaleden belyser detta viktiga ämne. Jag vill varmt välkomna er till Skinnskatteberg för att vandra leden, uppleva, reflektera och ta del av spännande information om Trakthyggesbruk.
Nedan informationstext finns även publicerad på Naturkartan, där du även kan läsa mer om Skinnskatteberg-Färnaleden. Längst ner på denna sida finner du även mer information om leden och ledutvecklingsprojektet.
Trakthyggesbruk
Trakthyggesbrukets idé är att brukandet av skogen skall leverera virke i en jämn takt över tid. Detta gäller både på fastighetsnivå, regional och nationell nivå. Det innebär att en skogsägares fastighet delas in i trakter som föryngringsavverkas successivt under en följd av år. En trakt kan beroende på ägarförhållanden omfatta från enstaka hektar upp till tiotalet hektar eller mer. En hektar är 10 000 kvadratmeter, vilket motsvarar en yta på 100 x 100 meter. Varje enskild trakt avverkas när skogen anses ekonomiskt mogen. Den genomsnittliga tid det tar för skogen på fastigheten att bli avverkningsmogen kallas för omloppstid. I vår del av Bergslagen har omloppstidernas längd minskat från cirka 80 – 100 år, för några decennier sedan, till nuvarande 60 – 80 år. Skälen till detta är flera, till exempel har återplanteringen efter avverkning utvecklats, genom att de odlade plantorna blivit mer effektiva med åren. Målet med trakthyggesbruket är virkesrika relativt homogena skogsbestånd med liten diameterspridning på trädstammar vid föryngringsavverkningen, även kallad slutavverkningen.
Trakthyggesbrukets historia
Trakthyggesbruket utvecklades under 1700 i nuvarande Tyskland på större skogsegendomar. I Sverige rådde virkesbrist inom stora områden, speciellt där bergsbruk förekom, som här i Skinnskatteberg. I riksdagen förekom diskussioner om dessa problem under senare delen av 1700-talet och framåt. Skoglig utbildning startades i Bysala söder om Färna genom Brukssocieteten 1848. Inom bruksskogarna fick vi en trakthyggesepok i senare delen av 1800-talet. I början av 1900-talet var det flera som förespråkade andra avverkningsformer och trakthyggesbruket minskade i omfattning. Världskrigen och svårigheterna att försörja de växande städernas behov av importerat kol för uppvärmning och transportarbete skapade ökade behov av virke för energiändamål. Den mängd virke som krävdes ledde till storskalig avverkning och trakthyggesbruket slog igenom i stor skala. Skogspolitiken utformades så att trakthyggesbruket och dess åtgärder blev normerande. Under en tid detaljreglerades skogsskötseln så att flera åtgärder blev tvingande. Men efter den senaste revideringen av skogsvårdslagen öppnade fältet upp för olika sätt att sköta och förvalta skog.
Trakthyggesbrukets skötselcykel
Under en omloppstid förekommer ett antal åtgärder. Dessa är:
Återväxtplaneringen innebär att den kommande föryngringsavverkningen och återbeskogningen planeras. Här avgörs även hur nästa skogsgeneration kommer att te sig avseende trädslagsfördelning med mera. Inom avverkningsytan sker så kallad ståndortsanpassning, vilket innebär att man kan främja variationer inom det kommande beståndet. Exempel på sådant är att självsådd glasbjörk kan bli trädslagsvalet i fuktiga partier.
Markberedningen underlättar föryngringsarbetet och ökar överlevnad bland trädplantorna.
Plantetableringen kan ske på olika sätt. Dessa är: plantering (tall och gran) alternativt frösådd (tall) eller självföryngring under fröträd (tall). En metod som också förekommer på frostkänsliga ställen är att utnyttja förväxande björk för att etablera ett granbestånd som kan bestå av planterade plantor men också bestå av självsådd gran.
Röjningarna innebär att antalet plantor eller stammar regleras efter beståndets förutsättningar. Röjningar sker vid trädhöjder under cirka 4 meter. Bördiga marker kan bära fler stammar och högre virkesvolymer än vad svagare marker kan. Vid röjning avlägsnas oönskade stammar men virket, som är mycket klent, lämnas kvar på platsen för att brytas ned.
Gallringar innebär successiva utglesningar av beståndet så att de kvarvarande stammarna kan utvecklas och bli grövre. Virket tas till vara som massaved eller klentimmer.
Föryngringsavverkningen innebär att övervägande delen av träden avverkas. Huvuddelen av virket blir till sågtimmer som fraktas till sågverk för förädling. Klenvirket, även kallat massaved, går till massabruken för flisning och kokning. Dit går även i ett senare skede den delen av stamveden från sågverken som inte blivit plank eller brädor. Av vår årliga virkesskörd kommer ungefär hälften av virket att bli till plank och bräder medan en lika stor mängd blir till råvara till massa- och fiberindustrin.
Trakthyggesbrukets ekonomi
Trakthyggesbruket med dess höga virkeskoncentrationer och förhållandevis ringa dimensionsspridning mellan träden har gynnats av den tekniska utveckling som i sin tur påverkats av de problem som uppstått genom mekanisering. Till skillnad från många konkurrentländer på marknaden är svenskt skogsbrukande inte beroende av subventioner. Rationaliseringar har historiskt sett inneburit att man lyckats skära ned kostnader fortlöpande med ungefär 2% per år. Detta har skett stegvis genom teknisk innovation eller förändrade arbetssätt. Råvarupriset har däremot inte stigit i den omfattning som kanske branschen hoppats på. Prislistorna för virke är starkt styrande för hur skogar förvaltas. Riktigt grovt stamvirke kan i dag ge sämre betalt per kubikmeter än de något klenare stammar som sågverken vill ha. När trädstammens diameter i brösthöjd överstiger 40 cm är de nära de dimensioner där priserna påverkas negativt på grund av sågverkens tekniska logistik.
Trakthyggesbrukets miljöpåverkan
Trakthyggesbruket har en mycket kraftig inverkan på miljön. Hyggesfasen innebär en radikalt ökad solinstrålning, där vissa arter gynnas medan andra missgynnas. Exempel på arter som ofta etableras på föryngringsytor är gräs och som följd av detta även betande djur. Förekomsten av lingon- och blåbärsris gynnas på många marker. Sorkbestånd och deras predatorer ökar på hyggen. Skuggfördragande organismer missgynnas generellt, till dem hör friskmarksmossor och många kärlväxter. Det finns arter som kräver lång kontinuitet av beskuggning för att etablera sig. Andra arter, även nedbrytare, gynnas av solexponering.
Under lång tid fram till ganska nyligen tog man ganska lätt på problematik som rör skogens vatten. Detta handlar inte enbart om vattendrag utan även om grundvatten och dess kemi. Under 1900-talets första hälft dikades skogsmarker för att öka virkesproduktionen. Skogsbrukets vägnät ökade kraftigt i omfattning och det var inte alltid som man tog miljöaspekter i beaktande. Nu åtgärdas sådana uppkomna brister, men mycket återstår att göra.
Allmänheten som under 1900-talet blivit alltmer urbaniserad fick under åren efter andra världskrigets slut allt fler möjligheter att med bil ge sig ut i landskapet. Med detta följde en ökad medvetenhet och ett ökat miljöintresse. Flera debatter om skogsbrukets metoder uppstod i media. Ideella föreningar fick allt fler medlemmar. Exempel på ämnen som engagerade var: kalhyggesdebatten (1970-tal), debatten om hormoslyr för kemisk lövbekämpning (1980-tal), beskogning av tidigare ängs- och hagmarker (1980-tal) och farhågor om skogsdöd genom försurning (1990-tal). Skogs- och jordbrukets arbete med förädling (genetisk förändring) av frö- och plantmaterial har ventilerats under 2000-talets inledning. Det finns fler konfliktområden gällande trakthyggesbruket. En av de senare debatterna handlar om skogens roll för långtidslagring av kol. Här anser vissa att själva hyggesfasen är problemet, medan andra pekar på att det totala virkesförrådet i landet fördubblats under de senaste hundra åren och att detta hänger ihop med trakthyggesbruket.
Jonas tillägg om samhällsdebatten
Tittar vi på samhällsdebatten rörande trakthyggesbruket kan i dag en balansgång urskönjas. Det är i huvudsak balansen mellan det i dag ständigt ökande behovet av massaved i vår strävan mot ett fosilfritt samhälle, och de mer bevarande aspekterna kopplade till vår strävan efter biologisk mångfald. En tredje röst i debatten kommer från många av landsbygdens lokalboende som inte uppskattar trakthyggesbrukets nyttjande av stora förynglingsavverkningar (kalhyggen) och hur dessa påverkar upplevelsen av skogen. Som Naturguide möter jag många frågor från våra besökare. Frågorna rör vanligen alla tre ovan kategorier. Stora slutavverkade skogsytor, med eventuella djupa körspår från maskiner, är självklart ingen vacker syn ur ett besöksnäringsperspektiv. Samtidigt är det i dag vardag i våra produktionsskogar. Och jag tror att det är viktigt och bildande för våra gäster att även få uppleva detta, samtidigt som de erbjuds en saklig förklaring om vad det är de ser och varför det svenska skogsbruket ser ut som det gör. Utifrån denna förhoppningsvis upplysande kunskap, står det sedan individen fritt att kreativt och demokratiskt engagera sig i frågan, oavsett vilken åsikt man har. Saklig kunskap baserad på vår senaste forskning, tillsammans med kommunikation och förståelse, är nyckeln till kreativa lösningar.
Ytterligare fördjupning
Nedan finner du ett antal länkar om du vill fördjupa dig ytterligare i ämnet Trakthyggesbruk.
Skogsskötsel, SLU:
Hyggesfritt eller trakthyggesbruk, SLU:
https://www.slu.se/ew-nyheter/2019/12/ur-skog–framtid-hyggesfritt-eller-trakthyggesbruk/
Olika sätt att sköta sin skog, Skogsstyrelsen:
https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/olika-satt-att-skota-din-skog/
Allt du behöver veta om hyggen, Sveaskog:
https://www.sveaskog.se/skogen-pa-djupet/de-brukade-skogarna/allt-du-behover-veta-om-hyggen/
Om trakthyggesbruk, Föreningen & Tidningen Skogen:
https://www.skogen.se/skogssverige/om-trakthyggesbruk/
10 saker du behöver veta om kalhyggen, Naturskyddsföreningen:
https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/10-saker-du-behover-veta-om-kalhyggen/
Skinnskatteberg-Färnaleden
Inom ledutvecklingsprojektet Trails of Västmanland Expansion har vandringsleden Skinnskatteberg-Färnaleden utvecklats och uppdaterats med kunskap. I samarbete med Skinnskattebergs kommun (Ledhuvudman) och SLU Skogsmästarskolan har jag haft glädjen att få sammanställa tolv informationstexter till leden på olika ämnen kopplade till skogen. Varje ämne har även en egen skylt längs vandringsleden. Ovan informationstext finns även publicerad på Naturkartan, där du kan läsa mer om Skinnskatteberg-Färnaleden. Varma tack till alla er som bidragit med er värdefulla feedback på dessa texter under projektets gång! De tolv ämnena som berörs längs vandringsleden är:
Skogsbrand och naturvårdsbränning
Ekosystemtjänster och biologisk mångfald
Hoppas vi ses längs leden!
Vänligen
Instruktör, Naturguide och Ledutvecklare
Metoden trakthyggesbruk tillåter större sammanhållna ytor av slutavverkad skog. Här syns en återplanterad föryngringsavverkad yta (kalhygge) i norra Sverige. Bild lånad från en SLU-artikel. Foto: Kerstin Varenius